Mina funderingar omkring barn kan vara mycket. Men jag är väldigt försiktig med att utrycka mig gentemot andras barn. Ibland får man ju vakta tungan. Mina barn är inte perfekta. Dom är precis som barn i allmänhet. Barn är barn. Men när det finns föräldrar som skiter i sina barn för att kolla på tv, sitta framför datan eller annat som gör att många barn är mycket ensamma under dagarna är för jävligt. Visst skriver jag detta inlägg under tiden mina barn är vakna. Dom leker just nu i rummet mittemot mig så jag har full koll på dom och det här inlägget tar mig max 5 min att skriva. Och det är bara just dom 5 minuterna jag lägger på datan under tiden dom är vakna.

I går gick jag och lade mig ganska så sent, senare än vanligt eftersom jag hade kollat på sagan om de två tornen. Klockan var vid 23:55. Älskling hade slumrat till på soffan. Helt plötsligt ringer telefonen. Min första tanke var ju att det hade hänt någon nånting. Men det var ett barn i 2 års åldern som vi känner som ringde. Mamman var i ett annat rum och detta barnet hade fått tag på hennes telefon. Och han lät hur pigg som helst. Vi vet att hon brukar lägga han sent MEN va gör ungen uppe klockan tolv på natten!?!. Sen sover dom båda till elva på dagen på helgerna. Vad är det för liv för ett sådant litet barn. Sen sitter hon spelar hela dagarna på datan. När vi var där och hälsade på hade hon telefonen fastklistrat i handen och gick runt och spelade. Hon tryckte på telefonen lite då och då. För jävligt enligt mig. Nu har folk reagerat och tycker synd om han för att mamman inte gör något med han på dagarna så då har hon fått förlängd tid för han på dagis utöver dom 15 timmarna man får när man är hemma. Så nu går han halva dagar månd-fre och så är han hos fosterfamilj va tredje helg. Jag har själv varit ensamstående med två små barn som det bara skiljde 15 månader emellan och det var tufft. Men jag hade min tid på kvällarna för jag lade dom i normal tid.